onsdag 4 april 2012

Gästbloggaren Andreas

Nu har jag ju bloggat ett tag och Andreas har sagt en lång tid nu att han skulle vilja skriva några rader emellanåt.

Hej alla.
Jag har lovat Christina att skriva några ord i bloggen och jag tänker hålla milt ord.
Jag måste säga att det inte är ofta jag skriver mina tankar, men jag ska göra et bra försök den här gången.
Ni som har läst bloggen ifrån början kan hela historien med flytten och allt och jag kommer att prata om någon helt annat.

Invandrare i sitt eget land

För de som inte vet jag är grek och jag har bott i Sverige runt 25 år och orsaken jag flyttade var Christina och lite annat som orättvisa, livskvalitet, mm och jag har inte ångrat mig.
Åren som vi var borta vårades det för alla greker och speciellt för de egna företagarna. De klagar mest av alla, för orättvisan som har drabbat Grekland. Plötsligt ska man betala moms, skatt, fastighetsskatt och annat som hela Europa har betalat i alla år.
Det räcker bara att komma ut till trafiken för att förstå hur greker är.
Alla omkör från högersida, 50 % åker mot rött ljus samtidigt som polisen tittar på och om det är kö på ljussignalen slingrar dom sig fram i kön och ställer sig på sniskan . Sen gasen i bott för att komma först. Nog med klagomål.
Jag är också grek och har blivit kallad ”greken” i Sverige.  Mest när jag inte var närvarande, jag har diskuterat om svartskallar med grabbarna på jobbet, men jag var inte en sån svartskalle tyckte dom, jag var ju en av dom.
Nu är jag i Grekland och jag blir kallad för Svensken.   

Andreas
     



På Vänern har spenderat många timmar och  fått
stora laxar.

4 kommentarer:

  1. Jag kan förstå känslan på ett sätt. Jag flyttade tillbaka till Sverige som 35-åring och kände mig utanför samhället trots att jag var svensk. Jag hade då bott utanför Sverige sedan jag var 18 år ungefär.
    Jag var utlänning i Grekland, men jag var inte heller en vanlig svensk i Sverige. Jag kände mig inte HEMMA. Jag stod dessutom helt utanför tryggheten och "systemet". Fick börja om helt utan hjälp och bygga upp sociala kontakter från noll. Jag hade tack och lov min familj och några barndomsvänner som stöd, men jag var som främmande i mitt eget hemland. Sjuk känsla. Jag gick igenom en kulturchock som resulterade i kort depression. Fast med tiden känns det äntligen bättre.

    Jag hoppas att ni kommer till ro i Grekland och får en fungerande vardag. Det är ett fantastiskt land på så många sätt. Jag tror på Greklands framtid.

    Kram Malin

    SvaraRadera
  2. Ombytta roller.Du vet hur det känns och du bodde många år i Grekland. Att inte riktigt höra hemma och börja om är inte lätt. Tur att du hade stöd av familjen och att du mår bra.
    Jag tror man ska ta en dag i taget, var man än befinner sig. Det är något jag har lärt mig här.
    Allt går (som grekerna ofta säger).

    Trevlig helg Malin!

    SvaraRadera
  3. Livet blir vad man gör det till. Tänk positivt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så och livet går ju alltid lite upp och ner.

      Radera