tisdag 21 april 2015

Första kaprisen är skördad

Denna helg bjöd på växlande väder men det har varit behagligt varmt. I lördags blev det antagligen den sista sparristuren. Det var rejält torrt i backen nu och det hade redan börjat gulna så smått. Fast nu känner jag mig ganska mätt på sparrisen.
Söndag morgon tog vi båten till "Kaprisön" där jag blev avsläppt. Andreas och svärfar åkte vidare för att fiska. Så nu var det bara jag, kaprisen och måsarna.
Måsarna låg och ruvade på sina ägg och där klampade jag in på deras revir. De tog mig på högsta allvar och jag var ett stort hot. Så fort jag rörde mig mot uppåt toppen blev de vansinniga och flög emot mig och skrek. Jag kände vinddraget från vingarna och när en mås nuddade min arm blev jag jätterädd.
Tänker alltid på Hitchcocks film "Fåglarna". Hjälp! Jag fick hålla mig längre ner mot havet och plocka.

Nu plockade jag de små skotten på växten, knopparna hade inte kommit än. Knopparna plockar jag om två-tre veckor. Vi tycker bladen är godare. Kapris passar till allt, speciellt till fisk och majonnäs såser.
Jag lät kaprisen ligga i vatten i två dagar och bytte vatten två gånger per dag. Sedan läggs de i glasburkar med saltlake några veckor. Därefter sköljer jag kaprisen, är den för salt får den ligga i vatten ett tag, sen läggs den in den i rödvinsvinäger och olivolja, färdig att äta.





 

2 kommentarer:

  1. Vad mysigt att plocka capris, bara sådär! Fast jag är inte sådär väldans förtjust i fåglar som inte håller sig på avstånd, så jag vet inte om jag skulle ha gett mig på det över huvudtaget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är speciellt att få kunna plocka kapris. Måsarna är hemska och de är ett hundratal, men jag klarade mig, hehe!

      Radera