Gården

Vi satte oss i bilen tidigt torsdag morgon och styrde mot Peloponnesos västra sida, för att kolla in våra olivträd. Vad jag har väntat på att åka dit. Det tog tre timmar (typ Karlstad-Göteborg) och vi lämnade regn och blåst bakom oss och körde mot en klarblå himmel och värmande sol.
När vi närmade oss den lilla byn ute på landsbyggen, innan vår tomt, slog hjärtat allt snabbare av förväntan. Det var så vackert och grönt och så fridfullt. Ett gäng hundar från grannen mötte oss, kanske inte så välkomnade men högljutt.

Olivträden dignade av oliver och de nysatta olivträden hade rotat sig. Förre ägaren har blivit vår vän och han hjälper oss att sköta om tomten. Min dröm är att en dag få renovera detta underbara hus, men då krävs en Lottovinst. Jag fattar verkligen inte att detta ställe är vårt. Jag längtar efter att kunna stanna några dagar med mina joggingskor och upptäcka omgivningen.
Vi fick med oss så mycket gott från gården och byn som Grapefrukt (två fulla plaspåsar), citroner, vindruvor, valnötter, clementiner, paprika, chilifrukter och hemgjort vin.
Det här är ju ett litet paradis för mig.