Dags för årets kaprisskörd

Vindstilla, 30 grader i skuggan, Korfos, nära o kära. Så här har de sista två-tre veckorna varit och dagarna har rusat iväg med en fart på minst 110%. På lördagen gjordes sista turen till Departure på flygplatsen och så var vardagen ett faktum igen.
Vi hade grekisk påsk här i helgen och vi spenderade den med att ta det lugnt och vila. Det blev några fina löparturer med klädsim som avslut. Oj vad kallt det var, tappade nästan andan av det iskalla vattnet. På påsdagen sprang jag tidigt på morgonen och då var grillarna redan tända på gårdarna. Hela lamm var färdigkryddade för att sakta tillagas några timmar över grillen. Uppe på berget blickade jag ner över Korfos som hade ett litet moln över sig av all grillrök.

Det var en stillsam påsk som inte gjorde något större väsen av sig och krisen är inte genomskinlig utan märks tydligt. Tydligare än någonsin. Jag känner att jag måste nämna den ibland utan att vara för tjatig men jag vill inte ni ska glömma att den finns och att det blir bara värre. Folk har det svårt.
Idag får man vara nöjd om man har mat för dagen och kan betala sina räkningar, inget mer än så.

 

Även innan krisen så upplevde jag inte grekerna som värsta materialister, förutom bil och mobil. Det jagas inte efter vem som har de finaste glasen och ljulyktorna här nere som det gör i Sverige. Man är nöjd med det man har.

Det är de små viktiga sakerna i vardagen som att gå ut och plocka en citron från trädet när man lagar mat, att springa utmed havet och uppför berg, turkost hav, dricka kaffe utomhus nästan hela året om, att fiska i ekan en stjärnklar kväll med sin man. Ja, listan kan bli hur lång som helst.
Något jag tycker är livskvalitet är att få plocka kapris, som jag gjorde i helgen. Vi tog båten ut till en liten obebodd ö utanför Korfos. Andreas passade på att fiska under tiden medans jag fyllde kassen med kapris. Här nyper man av skotten med stjälk och blad som är mjälla och de äts på samma sätt som knopparna.

Nu ligger kaprisen i hinkar med havsvatten och vattnet byts varannan dag i en vecka, sedan läggs de in i glasburkar fyllda med rödvinsvinäger. Som sidorätt ringlar man god olivolja över och det är så gott.

Alla gröna tuvor är kapris