Nu har min tid börjat med svalare väder, solen skiner som bara den och det är ca 25 grader. Hösten här i Grekland, är egentligen som våren för nu börjar det att grönska och spira ute backen, snart kommer allt att vara grönt. Luften är lite klarare och jag fyller mina lungor med energi och kraft.
Vi åkte till vår lilla oas i helgen och jag hade inte varit där på nästan en månad, som jag längtade. Det är fantastisk fint nu, lugnt och fridfullt.
Efter löparturen igår morse tog jag med frukosten ner till stranden som smakade så gott efter ett kallt dopp i havet. Det var bara jag där, så härligt och vanligtvis så brukar jag aldrig vara så långvarig men nu fick jag tvinga mig att gå hem.
När jag hade bestämt mig för att plocka ihop mina saker så kom det ett par där mannen var väldigt mager och sjuk. De slog sig ner på sin handduk och han lade sitt huvud i hennes knä. Hon pysslade om honom på bästa sätt och de njöt av naturen och utsikten. Jag blev så rörd för det var så sorgligt och vackert på en gång. Än en gång blev jag påmind om hälsan och livet, att få gå hem till Andreas som fortfarande blir glad när han ser mig.
 |
| Svärfar med Korfos i bakgrunden. |
Jag har inte bara latat mig, en ny grind målade jag och en gammal trästege som låg o skräpade i ogräset blev vit och fin. Den dekorerade jag med en ljusslinga och det blev riktigt bra. Svärfar blev så imponerad och nu ligger jag verkligen på plus, puhh!
