Gott Nytt År!

Jag tycker att året har passerat i en rasande fart. Jag känner mig alltid hoppfull inför ett nytt år och det känns lite som man står inför en utmaning. Ibland kan varje dag vara en utmaning för många i detta land. Ett land som har motvind och kämpar i uppförsbacken. Fast jag håller med grekerna som alltid säger att viktigast är hälsan. Det är så sant.
I morse tog jag mig ut för årets sista löpartur. Så mycket sötsaker som jag har frossat i (men gott var det) så behövs säkert en sockeravänjning efter storhelgerna. Fast jag tycker att man ska försöka ta vara lite mer på vardagarna och göra dagarna lite roligare, att försöka mysa och må gott för åren går fort. Det finns oftast små lyckostunder varje dag om vi bara vill se dem.

Nu önskar jag er en trevlig nyårsafton!

 

 

God Jul!

Idag görs det sista innan jul och på programmet är lantpaté och något liknande cumberlandsås med tranbär (egen kombination i brist på vinbärsgelé) och lite mer julgodis. I år gjorde jag en himmelsk kola med saffran och kokos, men så gott! Nu har jag fått gömma burkarna med godis långt in i kylskåpet om det ska räcka till jul.

I natt kommer det inflygandes en privat leverans av julskinka, bruna bönor, anjovis och sill. Det är nu dags för Arrival!!! Vid midnatt står jag på flygplatsen för att ta emot den efterlängtade sonen och mamma, så roligt! På julafton åker vi till Korfos, där tänder vi vedkaminen och dukar upp vårt julbord.

Jag måste tillägga att vi är bland de lyckligt lottade här i Grekland som har mat på bordet, ström och uppvärmning inomhus. De mesta är uppåt väggarna tokigt här. Det tas beslut om än det ena och än det andra i all hast. När man sedan tänker efter så var det kanske dumt!? Det är ett grekiskt drama varje dag och många får lida. En speciell tanke går till barnen nu vid juletid.

Jag önskar er alla en trevlig och mysig jul!

Oliverna är skördade



Vi skumpade fram på grusvägar till gården och bl.a. den här utsikten möttes jag av denna tidiga söndagmorgon. Vilken tur vi hade med vädret dessa dagar.

 

Presenningar lade vi ut runt trädet som skulle plockas. Plocka låter lite fel för man slår och snärtar av oliverna från kvistarna med en pinne. För de oliver som växer högre använder man långa "krattor". Man passar också på att klippa och beskära trädet, det blir lite lättare då att slå av oliverna nere på marken.

Min "högra hand" tyckte i början att jag var värdelös med min pinne och skulle aldrig anställa mig, hehe. Men jag skärpte mig och jobbade på som bara den och fick stora blåsor på händerna. Det var ingen idé att klaga, det var bara bita ihop. Ganska snart så tog han tillbaka sina ord, puhh.

 

Idag finns det maskiner som elektriska krattor och de som rensar hela kvistar på oliver men de kostar och då behöver man ha flera hundra olivträd för att det ska löna sig.



 



Olivoljepresseriet var fullt med folk och olivsäckar låg och väntade på pallar. Här hälls oliverna ut och vandrar vidare för att rensas från löv och annat skräp.

 

 

 

Efter tvättning så vägs oliverna.

 

Transporteras vidare till en stor behållare där de mals.

 

Kärnor och skal silas bort och sedan kommer slutligen det gröna guldet.

 

 

Nu är oljan grumlig och den ska få stå ett tag och mogna och klarna. Sedan ska den buteljeras och då ser flaskorna ut så här: