Lite fredagsmat

I morse så öppnade jag sista Löfbergslila paketet och kaffedoften var helt underbar. Vad synd att inte kaffet smakar som det luktar, men färdigbryggt var det hur gott som helst.
Ikväll kommer Tassos och några svensk-kompisar till oss efter att ha varit i Korfos en vecka. De får råda sig själva här och göra Aten osäker och vi åker till Korfos över helgen. Det blir gott att få bada och fiska lite.

Köket idag har bjudit på medelhavsgratäng med squash, aubergine, paprika, lök o vitlök. Jag rostade allt i en form i ugnen tills det fick färg och då hällde jag på tomatsås. Toppade efter en stund med riven ost och till detta stekta starka korvar, tsatsiki och grönsallad.

Jag gjorde en förenklad "Bogatsa" som är en typiskt grekisk slags kaka. Man använder filodeg och tar ett ark i taget som man då liksom drar emot sig i formen och skrynklar ihop det på längden. Alla ark ska användas. Därefter hyvlar man på ca 125 gr smör och in i ugnen tills det har fått mycket färg. Då tar man ut formen och blandar en burk söt, konserverad mjölk med två delar vatten och häller det över kakan och gräddar ytterligare tills den börjar pösa och resa sig lite. När den har svalnat så pudrar man florsocker och kanel över.

 

Ha en trevlig helg!

 

 

Livet

Vi fick en dator för reparation och Andreas återskapade raderade filer och bl.a. foton. Jag har suttit och kopierat dessa foton till en annan dator. Ägaren till alla foton är en tjej på tjugosju år och det är ju en ålder då det händer så mycket i livet. Kanske man gör karriär eller så har man nyss skapat en familj. Denna tjej har kämpat med cancer i nästan tio år och nu har hon inte långt kvar. Dessa foton  talar om livet, att kämpa och att hitta glädje. Jag beundrar hennes mod som hon och hennes närmaste visar.

Tårarna rinner ner på mina kinder och jag känner sorg för att hon inte får leva men jag är också tacksam för att min dotter är frisk och vi andra. Vi har det bra. Livet är ju ingen garanti utan ibland hänger det på en skör tråd.

Nya minnen

Det har varit intensiva veckor med våra tjejer och vad fort de växer, snart blir de två år. Jag önskar ibland att jag kunde få stoppa tiden, för dagarna rullar på och så är det dags att åka tillbaka igen. Lite synd var att vi alla blev sjuka i omgångar med förkylning men det är nånting som hör till.

Dopet var en upplevelse i sig och barnen skrek oavbrutet.  Proceduren kortades trots allt ner till en halvtimme, ibland kan det ta en timme. De oljades in på hela kroppen och sedan sänktes de ner i vattnet tre gånger.  Prästen var inte speciellt pedagogisk och det var traumatiskt för flickorna.

Men senare på festen så märktes inget av det som tidigare hänt och de dansade och lekte. Tur att minnet är kort.
En sak är klar, kretensarna vet hur man festar och slår klackarna i taket. Det dansades hela kvällen och det serverades god mat och dryck i stora lass. Det var roligt att alla svenska besökare var med och dansade för vi fick gå på danskurs innan. Där lärde vi oss tre olika danser. Musiken blandades med kreteansk- och  svensk musik som bl.a. Lasse Berghagens "En kväll i Juni". Det var så himla kul!!
Kreta ger ingen direkt ö-känsla, utan är lite mer som fastlandet. Men den har en viss atmosfär som som är enkel, gästvänlig och trevlig. Dessa underbara berg gav jag mig ofta upp i tidiga mornar när alla låg och sov. Jag hittade oregano och lagerbergsblad som jag sedan torkade i solen. Vilken lyx!Fina och välskötta olivlundar på begssluttningarna. Massor av fikonträd med fikon som snart kommer att mogna.

När vi kom tillbaka från Kreta, packade vi om väskan och åkte till Korfos. Andreas hade fortfarande några dagars semester kvar och vi behövde få vila lite innan jobbet drar igång igen. Nog blir man påmind om att man inte är tjugo år.

Dimitra
(det blev ingen ordning med kameran denna vistelse, dopbilder får vi från fotografen senare som jag kan visa)