Vardagen

Nu börjar vardagen på riktigt här i Grekland efter sommaren. Livet är inte bara sol och bad utan plånboken kallar. Jag har börjat lite smått att arbeta på "svensk"jobbet och vi väntar nu på respons. Det andra jobbet har runnit ur sanden, de har inte visat tillstymmelse att ens öppna kontoret här i området. Lite tråkigt när de lovar guld och gröna skogar bara sådär. Tyvärr så är det vanligt här nere, man håller inte i sitt ord utan det är bara prat. Jag är nog fortfarande för svensk, jag måste börja "greka" till mig.
Nu börjar strejkerna komma i gång från ännu fler arbetsgrupper och jag vet inte hur ska det gå här i vinter. Trojkan säger att vi ska jobba 6-dagars vecka för en ytterligare sänkt lön? Är inte grekerna människor längre eller tror man att vi kan leva och betala räkningar med hjälp av solen. Kan svensken leva på 7500:- i månaden och försörja sin familj? Jag skulle vilja ha ett svar på det för så är verkligheten här nere för dom som inte förstår läget. Jag börjar snart att skämmas för att vara svensk för de uttalanden de gör i norra Europa och Skandinavien om Grekland och grekerna.

Tur är att krisen ljusas upp av två små ett-åringar som kommer på söndag från Kreta. Då blir det livat igen i huset och hela familjen kommer att vara här i två veckor med pendling till Korfos emellanåt.

Kalo mina!

Bloggen har legat i en dvala p.g.a. värmeslag men jag ska inte bli långrandig av vädret igen. I veckan var vi och hade det bra i Korfos, vattnet var underbart svalkande. På kvällarna satt vi i och njöt av stillheten under en stjärnklar himmel i svärfars gamla eka och pimplade. Jag hade riktigt flyt och drog upp den ena fisken (tsipoura) efter den andra. Sådana enkla stunder stannar kvar för att minnas.

 

 

Nu börjar folk att packa sina grejer och dra sig tillbaka till Aten och vi har kommit in i den härliga sensommarmånaden september. Det är varmt på dagarna, svalt på kvällarna, ingen trängsel på stranden och så lugnt.

 

Jag känner att efter några hemska joggingrundor så har konditionen kommit tillbaka och simturen på en timme gick som en dans. Det är lätt att tappa konditionen men det är ganska lätt att bygga upp den igen.
När jag simmar så njuter jag av de vackra och höga bergen runtom och på morgonen när vi dricker kaffe så är det tystnaden som bemästrar och på kvällarna den stjärnklara himmeln. Jag påminner mig om att inte bli hemmablind, det här är guld värt.