Det våras för fullt

Det var länge sedan sist, fick lite bloggtorka och sedan har vi haft fullt upp med barn och barnbarn i perioder. Då var det precis så att jag hann kika in hos en del av er.

Tillsammans

 

Här har våren brakat in med över tjugo grader och med blommor i alla dess färger. Ibland när jag har möjlighet att gå på sparrisstur så blir jag stående och bara njuter av allt det vackra.

I lördags åkte jag till vår gård för att hämta lite av vår egna olivolja och vi fick med oss citroner, grapefrukt och till min lycka så växte det sparris på tomten. Vi plockade även "horta" av olika slag, det är ju faktiskt ogräs som smakar väldans gott. I Sverige brukade jag plocka maskrosbladen på vår gräsmatta på våren och sedan så kokar man det i saltat vatten tills de kraftiga bladen mjuknar. Häller av i ett durkslag och sedan tar på god olivolja och pressad citron. Den kan ätas både varm och kall, som sallad.

 

Vi fick 325 kg av det gröna guldet, 50 kg behöll presseriet som betalning. Denna underbara olivolja smakar gräs, är pepprig och har en besk eftersmak, precis så som jag tycker att det ska smaka. Det beror alldeles på till vilken sorts mat man använder den till för den är väldigt dominant i smaken. Ibland får man ta en mer mogen olivolja, men som allt annat så är det ju en smaksak.

Som vanligt så var jag lyrisk när jag fick gå bland olivträden och in i det gamla huset där jag kunde se framför mig hur det skulle se ut om det var renoverat. Det är väl bra att man kan få drömma lite när verkligheten ter sig annorlunda.

Läget här nere blir bara värre o värre. Det är tur för dom som har typ generationsboende för de kan då hjälpas åt med ekonomin. Nu blir det minskning av löner och pensioner igen, helt vansinnigt. Vissa dagar blir man väldigt påmind om krisen och tankarna snurrar i huvudet och ibland så går jag in  i en liten bubbla där allt är så bra och enkelt. Lite som strutsen, stoppar huvudet i sanden.

I en olivlund, nästan på toppen på ett Kretaberg

Ensam och ståtlig på bergskanten