Långtradare

2010-09-23
I söndags fick vi våra grejer från Sverige och det var med kärt återseende. Vi hade anlitat ett företag i Sverige som kör långtradare kontinuerligt till Grekland. Vi mötte upp chauffören någon mil från huset och jag åkte med för att visa vägen och Andreas körde bilen tillbaka. Jag klättrade entusiastiskt upp i förarkabinen och hjärtat slog. Jag har en förkärlek till långtradare, jag tycker de är så blanka och häftiga. Fast jag blev lite besviken för jag förväntade mig läder och fin instrumentpanel. Den luktade illa och var smutsig, men det var roligt ändå att få åka med.
Vi var uppspelta när vi packade av kartongerna från långtradaren och skojade. När chauffören började åka vidare kändes det vemodigt, han lämnade oss och kartongerna på gården. Då förstod vi att nu har vi flyttat, nu är det på riktigt.
Vi stuvade in i skåp och garderober, så gott det gick. Nu börjar det kännas som vårt hem, möblerna vi har beställt kommer nästa vecka.
Vi har anlitat en äldre man som snyggar till muren runt gården med fina stenar. Han börjar på morgonen och då vill han ha kaffe. Vid tio-tiden är det dags för första ölen och sen rullar det på och Andreas kan inte lämna honom själv för då blir det snett och vint. Han är så snäll och go att vi kan inte vara arga på honom.
På förmiddagen åkte vi till en cafeteria där Andreas syster jobbar för att dricka kaffe. Cafeterian har sina äldre stamgäster som kommer och går hela dagen. De dricker kaffe till klockan tio, sen börjar de med vin och ouzo med mezé. Vilka personligheter, det är ett nöje att sitta och lyssna på dom.